..
Tre år
När jag skriver det här är det november 2003, och jag är nu tre år, firade min födelsedag i augusti i år. I början av december så är det tre år sen jag flyttade ifrån Kennel Lagromi där jag föddes och hem till min matte. I mitten av december är det två år sen jag fick min alldeles egna hemsida, och det har varit massor av besökare, mycket fler än både matte och jag trott.
Jag har under de här åren lärt mig massor av saker, och nu tror jag faktiskt att jag vet och kan allt. I alla fall ganska mycket, och när jag vill visa mig duktig! Jag kan t ex numera utan problem stå med ena benet upplyft och samtidigt spana runt åt olika håll utan att ramla! När jag var liten kunde jag inte ens stå med ett ben upplyft till att börja med, och när jag började träna på det när jag var runt 6 månader så trillade jag ofta omkull till mattes stora förnöjelse.
Barn har jag ungefär vant mig vid nu, och vissa barn tycker jag mer om än andra. Martin Pysen till exempel, han är ganska så trevlig, i alla fall när han delar med sig av sina kex till mig. Jag tycker fortfarande inte så mycket om barn som kommer rusande, även om de inte rusar mot mig, så ser jag såna på mattes och mina promenader så håller jag mig lite bakom matte. Jag tycker fortfarande att människor är spännande att spana på, men jag gillar inte alla människor jag träffar. De jag inte gillar går jag helt enkelt inte fram till, oavsett hur mycket de försöker locka på mig.
Fåglar tycker jag är roliga ibland, och ibland inte. De roliga fåglarna är såna jag ser när vi går promenader och som man kan skälla på, jag tycker inte om fåglar som sitter i hundratal i träden och skriker. De har lämnat sina visitkort på mig alltför ofta för att jag ska gilla dem.
Att ligga och slappa eller sova under möbler är fortfarande något som jag gillar skarpt! Oftast när matte sitter vid datorn ligger jag under skåpet bredvid henne, och på nätterna när vi sover så varierar jag mig med att ligga under sängen, i sängen eller nedanför fotändan på sängen. Sängen är förresten en av mina favoritställen att busa på. Jag hjälper matte fixa till där flera gånger om dagen, ser till att täckena och kuddarna ligger bekvämt och så. Det är också ett bra ställe att torka av sig på när man blivit utsatt för badning. När jag ändå är inne på badning så kan jag ju meddela att det fortfarande är ett mysterium för mig varför man ska badas! Det blir ju bara blött och obehagligt!
Det händer inte så ofta längre att jag lägger mig ner och vägrar att gå en meter till. Istället brukar jag försöka att slippa gå genom att hålla mig flera steg bakom matte när hon drar iväg med mig när det är mörkt eller regnigt, eller så ställer jag mig helt stilla, och tittar uppfodrande på henne för att tala om att jag tycker vi ska gå in igen. Ibland försöker jag sätta krokben för henne genom att helt sonika hoppa in precis framför hennes fötter så att hon snubblar. Detta kan ha sina sidor eftersom det har hänt att hon råkat trampa på mig. Hon säger att det är mitt fel, men jag tycker nog att hon kan se sig lite mer för var hon sätter sina stora fötter.
De gånger jag lägger mig ner är fortfarande oftast när jag får syn på andra hundar. Jag tycker det är underligt att jag inte får hälsa på alla hundar jag ser, jag är övertygad om att de skulle tycka det vore kul att träffa mig. Fast det är klart, det finns en del stöddiga typer som knallar runt och tror att de äger promenadvägarna, men då säger jag ifrån. Morrar och skäller de på mig så morrar och skäller jag tillbaka, så det så! Ibland är jag först med att morra och skälla, men det är när jag märker på långt håll att det är en stöddig typ!
Att vara ensam hemma tycker jag fortfarande är något av det hemskaste man kan bli utsatt för. Det gick bra ett tag, men så tröttnade jag och nu har matte sagt att vi måste träna igen. Helt onödigt enligt mig, för jag tycker hon kan ta med mig överallt, och tar de inte emot hundar dit hon går kan hon lika gärna strunta i att gå dit. Jag har däremot inget emot att sitta i bilen och vänta, då ser man ju olika saker som pågår utanför, eller så kan man rulla ihop sig på förarsätet och sova lite, och sen vägra att flytta på sig när matte kommer tillbaka. Naturligtvis lämnar hon mig inte i bilen på sommaren när det är jättevarmt eller på vintern när det är jättekallt.
Mjuka fluffiga bollar med pip i är fortfarande mina favoritleksaker, men nu har jag slutat pilla sönder dem för att se hur mycket vitt fluff som finns inuti. Det slutade nämligen oftast med att bollarna på något mystiskt vis försvann!! Vet inte hur många bollar som spårlöst försvunnit och aldrig kommit tillbaka igen. Nu nöjer jag mig med att spela fotboll med dem, ligga och pipa med dem tills mattes öron nästan trillar av, eller putta runt dem med nosen. Det är liiite irriterande när bollarna åker in under bokhyllan, för då kommer jag inte åt dem utan måste be matte om hjälp att ta fram dem.
Det här med att undersöka och inspektera saker är fortfarande lika roligt, och det spelar ingen roll ifall det är nya saker, eller saker som redan blivit utsatta för grundliga inspektioner tidigare. Kan dessutom meddela att jag aldrig under mina tre år tagit sönder något som varit mattes eller någon annan människas! Jag förstod tidigt att sånt inte uppskattas av människor. En sak som jag egentligen vet att den inte uppskattas av matte är när jag sliter bort hennes hårsnoddar ur håret. Men jag tycker det är jätteskojigt, så jag håller fortfarande på med det. Inte lika ofta som när jag var liten, men det händer i alla fall då och då.
En sak som människor uppskattar är att mysa, och det är jag väldigt bra på! Det är en talang jag utvecklat vartefter jag blivit äldre, och när matte ser på TV så brukar jag se till att hon lägger sig ner i soffan så att jag kan lägga mig bekvämt tillrätta på hennes bröstkorg och mage. Först ligger jag på sidan ett tag, med huvudet på hennes ena axel, och sen efter en liten stund brukar jag vrida mig runt så att jag ligger som i en båge på rygg, med benen spretande åt alla håll. Rekordet att ligga så och sova är nästan två timmar. Matte hade som tur var fjärrkontrollen inom räckhåll, så hon kunde byta tv-kanal i alla fall. Att hon sen klagade på att hon kände sig sned i nacken förstår jag inte alls vad det kan ha att göra med min sovning. Jag var faktiskt trött och låg otroligt bekvämt, och jag borde gå före hennes bekvämlighet. Jag tycker också det är jättemysigt att överösa matte med pussar i hela ansiktet, men det är inte alltid matte verkar uppskatta det måste jag säga.
Smällar och fyrverkerier tycker jag inte om, men det är ju inte så ofta såna hörs som tur är. Om jag är inomhus när jag hör sånt så brukar jag skälla högt och ljudligt så att de som skickar iväg de sakerna ska sluta upp med det. En sak som jag däremot tycker om är som jag sa nyss att åka bil! Jag sitter på min speciella plats i baksätet, bakom passagerarsätet och tittar ut genom fönstret, men nöjet är lite borta nu sen matte köpte mig ett säkerhetsbälte. Det är en väldigt fånig uppfinning ifall ni frågar mig.
Någon mer skola blev det inte för mig, och det tycker jag är bra. Det var bara fånigt att gå runt i ring precis som alla andra i gruppen, och det var alldels för mycket väntetid i min smak. Sen kan man ju undra vilka som tycker det är roligt att ligga ner på en lerig och blöt träningsplan?! Jag tycker jag kan allt som jag behöver faktiskt. Om jag vill kan jag gå jättefint i koppel en hel promenad, men oftast så vill jag inte det. Promenader blir oftast roligare om man byter sida lite då och då utan att matte vet om när, och sen kan man ju tvärstanna ibland eller kasta sig in i en buske eller något sånt.
Mat äter jag fortfarande när det passar mig. Jag tycker inte det är nödvändigt att äta maten just när matte ställer ner den, eller ens på hela dagen ibland. Det är lite olika faktiskt vilket humör jag är på, men det går ingen nöd på mig. Tyvärr betyder det inte att de dagar jag bestämmer att jag inte vill äta min mat att jag får äta en massa andra godsaker. Det blir inga extra kex eller leverpastejer eller korvar för min del i alla fall. Matte säger att jag ska äta min mat, och vill jag inte äta den får jag skylla mig själv. Ibland händer det att jag får smaka människomat, och jag tycker om kokta grönsaker faktiskt, som t ex broccoli, ärtor och morötter.
Till sist ska jag tillägga att jag fortfarande får alldeles för få kex!
Text och bilder Copyright Yvonne Eriksson 2001 - 2004
