Som ni säkert förstått vid det här laget är jag alldeles gaaaaalen i kex!! Ni som inte förstått det kan inte ha läst min sida så noga måste jag säga, haha!!
Tänkte i alla fall att ni skulle få se hur det kan vara när man är ett sånt kexmonster som jag
En alldeles vanlig kväll ligger jag bredvid matte i soffan, och plötsligt slår mig tanken att det var hemskt länge sedan jag fick något att tugga på. Ett kex till exempel! Då brukar jag försöka få matte att förstå det genom att ge henne "blicken som säger allt":
Som ni kanske lägger märke till ser jag alldeles galen ut på något vis! Först kan det vara så att matte tror att jag vill sätta igång något bus, för då brukar jag ge henne samma blick, men hon har lärt sig skillnaden i mitt övriga uppträdande...
Till slut när hon förstått vad saken gäller brukar hon följa efter mig ut i köket, och där på ett speciellt ställe, uppe på något som kallas mikrovågsugn - vad nu den ska vara bra till - står den magiska burken! Den burken är blå, och så är den oftast full med kex!
Ser ni burken däruppe?! När man kommit så här långt sätter man igång en yster kexdans, samtidigt som man pratar lite för att få matte att förstå hur stort behovet är av kex.
Just den här kvällen fanns det inte så många kex i burken sa matte, men hon hade köpt mer kex! Den här gången hade jag tur!!
Kolla!! En hel kartong med kex!! Rena himmelriket för en kexgalning som mig!!!!
Nu visade det sig att matte inte var så snäll som jag först trodde, kartongen var inte full med kex, det låg några längst ner och skramlade. Oftast köper matte kex i lösvikt, men nu hade vi inte hunnit till hundmatsaffären, så då hade hon köpt denna kartong istället. Men, som sagt den var inte full!
Nu började alltså kampen med att få ut alla kex ur kartongen. Jag har visserligen en ganska lång nos, men den räckte inte ner till botten, så jag började klura på hur det skulle gå till. Kartongen gled iväg hela tiden när jag försökte köra in nosen i den, så jag bestämde att stödja den mot en av stolarna i köket, kanske skulle det gå lättare då?!
Den där idén med stolen var inte så himla bra, jag fick i alla fall inte ner nosen i botten, det var något som tog emot. Detta trots att jag lyckats få upp de där flikarna på översidan av kartongen. Då kom jag på att om jag kanske flyttade tillbaka kartongen till mattan och la den ner istället, så kanske kexen i botten trilla ut på mattan!
Nu är det ju så med kex att de inte gör som man vill, de trillade alltså inte ut på mattan som beräknat, då får man ta till lite mer oslipade metoder. Detta går helt enkelt ut på att man får slita kartongen i stycken, och då är bästa stället att slita på den del där man lyckats få upp kartongen i alla fall en bit.
Sen sliter man alltså bort större delen av kartongen, och vips hittar man kexen i botten! Då är det bara att snabbt smaska i sig de kex man hittar och sen slicka insidan av kartongen.
När insidan är slickad så gör man en sista koll att det verkligen inte gömmer sig några kex i något hörn av kartongen, men oftast när man kommit så här långt så är det bara slut kvar!!
Som ni kanske förstått nu så är det inte alltid jag får kexen serverade, ibland får jag anstränga mig lite för att få tag på det jag vill ha, men matte har sagt att man inte bara ska få saker serverade här i livet, man måste jobba lite för det man vill ha också!
Text och bilder Copyright Yvonne Eriksson - 2003
