Jag är en liten nyfiken hund med ett flertal intressen, och dem tänkte jag berätta lite om här. Kanske kan ni få ett tips på vad man kan hitta på ifall man känner sig uttråkad!

Pinnar och andra saker man kan hitta ute

När matte och jag är ute och promenerar hittar jag ofta saker jag tycker är roligt att bära på en bit. Pinnar är väldigt skojiga, för det finns så många sorter! Endel är små och tunna och går sönder bara man biter minsta lilla i dem. Andra pinnar är mer rejäla, dem kan man bära en ganska lång bit om de nu inte visar sig sitta fast på en nerfallen gren. Då blir de oftast för tunga för mig att släpa runt på, men då brukar jag försöka lägga mig där jag hittar dem för att tugga på dem. Fast oftast är matte så tråkig och säger att hon minsann inte tänker stå där hur länge som helst och titta när jag ligger och tuggar. Så det bästa är faktiskt om jag hittar en pinne i lagom storlek att bära ett tag.

Man kan ibland hitta andra spännande saker ute på promenader. Ett tag hade jag pippi på att leta upp tomburkar att bära. De ligger och skräpar lite här och var, och allra bäst tyckte jag om Fanta burkar. Om jag såg två burkar på samma ställe, och en av dem var Fanta tog jag den. Men matte tyckte inte att det var så lämpligt att jag bar runt på burkar, hon var rädd att jag skulle bita till i dem och skära mig i munnen, så nu har jag faktiskt slutat med mina burkar. Istället har jag siktat in mig på såna där små tetror med sugrör i. De kan man springa runt med och kasta upp i luften och ha väldigt skoj med. Ibland hittar jag muggar från hamburgerställen, och de kan också vara roliga, men matte var inte så road den gången jag började bära runt en sån mugg som visade sig fortfarande innehålla milkshake. Det rann nämligen ut, och så hade jag kladd överallt på frambenen och bringan. Det var visserligen gott att slicka bort, men jag var tvungen att bada sen när vi kom in.

Yoghurtburkar kan vara skoj också, men det är inte att rekommendera att man kör ner nosen i dem, för då kan man fastna. Tro mig, jag har provat, och sen satt det yoghurt runt hela nosen på mig så jag var alldeles smetig!

Glasflaskor tror jag kan vara kul, men jag har aldrig fått prova, och en gång såg vi en död duva, men den fick jag inte ens gå i närheten av för matte.

Sen brukar jag hitta olika kläder, mest kepsar, mössor, handskar och vantar, men jag har även setts bärande ett par kalsonger som jag hittat på gatan. Hur nu de hamnat där...Matte sa att hon hoppades att de var rena.

Det roliga när man hittar kläder är att man lyfter upp dem, och så skakar man dem så mycket man kan flera gånger så att öronen fladdrar, och så springer eller småskuttar man en liten bit. Det var lite jobbigt en gång när jag hittat en lång halsduk, för jag snubblade på den hela tiden. Just när det gäller halsdukar och mössor och sånt brukar matte försöka ta ifrån mig dem, i alla fall om det ser "nytappat" ut, och så lägger hon upp det på något högt ställe. Hon säger att det är ifall den som tappat saken kanske kommer tillbaka och letar, och då vill de säkert inte ha hundslem på... I övrigt tycker jag man kan prova att bära det mesta, en del saker visar sig snabb inte vara så roliga eller enkla att bära. Is är t ex väldigt svårt att bära, det liksom bara försvinner! Jättekonstigt!

Snö

Snö är bara så kul!!! Jag älskar snö, speciellt sån där mjuk härlig snö som man kan gräva gångar i! Ett tag i vintras undrade matte faktiskt om det var en hund eller en mullvad hon köpt. Jag grävde mig nämligen igenom varenda snöhög jag såg! Hoppa kan man också göra i snö, det är också otroligt skoj! Det gäller att hitta ett bra ställe med massor av snö, sen tar man sig upp i den och hoppar sig fram, som en känguru ungefär! Emellanåt bör man stanna upp och ge sin matte glädjestrålande blickar innan man sätter fart och hoppar igen bara för att visa hur kul man har!

Ibland kan det hända olyckor i snön. Det kan vara så som det hände mig och min matte. Hon skulle vara snäll och låta mig gå över en gräsmatta i parken för att jag skulle kunna köra runt med nosen i snön. Vad vi inte visste var att under den nyfallna snön var det is. Ni kanske kan tänka er vad som hände då!? Naturligtvis halkade matte omkull raklång på rygg efter ett litet Fred Astaire nummer då hon försökte hålla sig på benen. Plötsligt bara låg hon där och jag blev jätteorolig och gick fram och satte en våt, kall nos i ansiktet på henne. Hon hade lite ont i ryggen efteråt, och några rejäla blåmärken, men hon kunde i alla fall röra sig. Fast hon mumlade något om att nästa gång hon skulle låta mig leka i snön skulle hon se till att det var folktomt runt omkring. Hon var inte så imponerad över publiken vi hade haft under hennes dansnummer. Kan ju säga att hon halkade så en gång till som jag kan komma ihåg, men då var det ingen som såg mer än jag.

Men, det där med snö, ibland är det inte så roligt, t ex om det frusit så att den blivit alldeles hård. Då går det varken att hoppa eller gräva gångar i den, och då är det inte lika roligt. Det är heller inte så kul när det är kramsnö, för då när man kommer hem visar det sig att man har snöbollar i olika storlekar som hänger överallt i pälsen, det är jobbigt att ta bort, och sen efteråt blir man blöt, och det tycker jag verkligen inte om att vara! En annan sak som är lite tråkigt med snö är att den inte finns året runt, det tycker jag skulle vara roligt. Tror jag i alla fall.

Människor

Matte säger att jag låter som en dålig kopia på någon sorts skönhetsmiss när jag säger att jag är intresserad av människor, men jag tycker faktiskt människor är intressanta. De gör så roliga saker ibland! Somliga människor är intressantare än andra måste jag säga, speciellt intressanta tycker jag människor är om de ger mig godis och kex, eller om de leker med mig. Matte har några jobbarkompisar som jag tycker väldigt mycket om. De leker med mig, och en har t o m köpt hundgodis speciellt till mig som hon har i sitt klädskåp. Sen tycker jag jättemycket om mattes syster och hennes föräldrar, och så några av mattes kompisar.

När jag tycker väldigt mycket om någon människa visar jag det genom att bli överlycklig när de kommer och hälsar på mig, jag blir så där glad som bara en cocker kan bli med svansen viftande så att matte tror att jag ska lyfta och flyga iväg, och så om jag kommer åt pussar jag nästan ihjäl den människans öron.

Människors saker

Människor har ofta väldigt intressanta saker som man måste undersöka. Jag brukar sniffa ingående på olika saker jag hittar som tillhör människor. Ibland gillar jag en sak otroligt mycket, så då brukar jag försöka ta den och lite diskret knalla iväg. B la har jag "lånat" skruvmejslar, tejprullar och hårborstar, och i alla fall försökt "låna" garnnystan från en som satt och stickade.

Jag gillar även handskar, det är faktiskt ett stort intresse! Jag vill gärna ta människors handskar och springa iväg och leka med, men det brukar jag inte få göra. Men jag har fått en gammal arbetshandske, och en annan gammal handske som jag har hos min mattes föräldrar. Det är jätteroligt att springa runt med en handske i munnen samtidigt som man småskäller lite, och så ska man försöka få människorna att kanske ta handsken från mig.

En gång när vi var och hälsade på mattes föräldrar höll mattes pappa på med något utomhus och hade sina arbetshandskar på sig och så var han tvungen att lägga ifrån sig dem ett tag, och snabbt som en blixt var jag där och norpade åt mig ena handsken. Min matte sa att jag skulle lämna tillbaka den, och ta min egen handske istället, men det tänkte jag inte gå med på. Hon tog då ifrån mig handsken jag tagit, och gav mig en som jag fick ha. Hmm, nu var det ju så att hennes pappas handske faktiskt verkade mycket roligare, så jag försökte byta med honom. Jag gick fram och la ner den handsken jag fick ha, och så satte jag mig det finaste jag kunde och såg bedjande på honom i förhoppning att han kanske skulle gå med på ett byte. Tyvärr fungerade det inte, utan jag fick nöja mig med min gamla handske.

Nu har jag fått en av mattes gamla handskar som hade gått sönder i fodret, så nu kan jag leka handskleken här hemma också. Det är jätteroligt, och ibland kan jag hålla på i flera timmar och springa runt i hela lägenheten och kasta med den, och reta matte med den.

Mina leksaker

Jag har fått en massa leksaker av min matte, men vissa av dem har gått sönder, så de finns inte längre. Matte påstår att det är jag som har haft sönder dem, men varför skulle jag göra det? Kan väl hända att jag velat kolla vad som finns inuti såna där mångfärgade mjuka bollar med pip i. Då måste man ju pilla lite...Jag har ofta undrat hur det där pipet ser ut! Jag vet i alla fall så mycket att runt pipet finns en massa vitt fluff!!!! Det är jätteroligt att dra ut det och sprida runt det i hela lägenheten.

Jag har en stor mjuk boll som jag haft ganska länge, men den har inget pip kvar, så då är det ju inte någon idé att titta efter hur pipet ser ut. Att det måste finnas otroligt mycket vitt fluff inuti förstår jag ju, men jag har inte velat dra ut det, för så fort det hänt med de mindre bollarna har de försvunnit spårlöst. Vet faktiskt inte var de tagit vägen.

Poserar med ny leksak

En stor tennisboll har jag också, men jag har slitit bort allt det där håret som satt på den. Tyckte det var onödigt att det var kvar. Tyvärr har jag inte lyckats kolla om det finns något hemligt inuti den bollen, för det verkar inte som om det är något litet hål någonstans som jag skulle kunna utvidga. Jag hade en normalstor tennisboll förut, men det var en hemskt dålig kvalité på den, för efter ungefär 20 minuter hade den plötsligt gått sönder! Små gummibitar var allt som var kvar, och matte blev inte glad. Hon sa att om jag var så tuggsjuk hade jag väl kunnat ta ett av mina tuggben istället. Men nu var det faktiskt så att jag inte orkade leta reda på det!

Sen har jag såna där tjocka rep med knutar i varje ände. Det är jätteskojigt att leka med såna. Man kan bära dem, och man kan kasta runt med dem, man kan be sin matte hålla i ena änden så att man kan ha dragkamp, och så kan man ligga och tugga på dem, funkar jättebra som tandtråd! Ibland fastnar det trådar från repen mellan mina tänder, och då brukar matte skratta åt mig och mitt mångfärgade skägg.

Tuggben tycker jag också om, jag har ofta flera stycken som ligger lite här och var i lägenheten. Jag brukar göra så att jag gömmer ett ben så att matte ska tro att det är slut, för då brukar jag få ett nytt, så det är därför jag alltid har flera stycken som är mer eller mindre tuggade på.

Allt min matte gör, äger och har

Min matte har jag ju berättat om på ett eget ställe, så jag tänkte bara tala om lite mer. Jag gillar att ständigt ha koll på var hon är och vad hon gör, det är ett måste. Jag står nästan inte ut om hon inte är nära! Det har gjort att hon nästan inte kan göra något annat än att vara med mig, alltså precis som jag vill ha det. Ibland går hon faktiskt ut och lämnar mig själv jättelänge! Matte säger i och för sig att det bara är små korta stunder på kanske 15 minuter eftersom jag oftast för sånt oväsen när hon stänger dörren. Jag kan nämligen både skälla och yla!

Jag har trimmat henne ganska bra, för jag har sett till att här hemma finns inga stängda dörrar och inga förbjudna områden. Enda gången hon stänger dörren till badrummet t ex är när vi har någon på besök. Hennes säng tycker jag är intressant, den är stor och mjuk och det finns massor med plats i den. Man kan t ex använda den som förvaringsplats till sina leksaker! Jättebra ställe, för då vet man vart man har alla sina saker. Jag brukar ibland under nätterna när matte sover samla ihop mina leksaker och lägga på olika ställen i hennes säng. Gissa om hon blir förvånad på morgonen när hon upptäcker att anledningen till att hon tyckt att sängen kändes knölig och obekväm när hon sov är att jag lagt in saker under hennes täcke för att de ska ligga säkert! Sen är det väl inte mitt problem om hon nu inte kan ligga stilla där hon låg när jag petade in mina saker för förvaring.

Från början när jag flyttade hit hade hon fått för sig att jag inte skulle vara i sängen, så jag fick inte komma upp i den hur gärna jag än ville. Hon hade gjort i ordning en sovplats till mig precis bredvid sin säng, men där var - och är - jag bara ibland. Fick jag inte vara i sängen skulle jag i alla fall vara under sängen. Där sover jag fortfarande större delen av natten, och matte tycker jag är alldeles tokig som kravlar mig in där och rullar ihop mig till en liten boll på det hårda golvet när jag har en mjuk sovplats att vara på. Men jag tycker om att ha som en liten koja, även om det kanske är hårt. Att ta sig in under sängen kräver lite jobb, man får lägga sig platt på mage med bakbenen rakt bakåt, och så ålar man sig in. Lätt som en plätt trots att det bara är ungefär 15 cm mellan golvet och kanten på sängen. När jag väl kommit under är det ganska mycket plats upp till sängbotten.

Men, att vara i sängen har jag fixat nu. Det löste sig så fort jag lärde mig hoppa tillräckligt högt! Fast i början av min hoppkarriär var jag inte så sofistikerad. Jag slängde mig helt enkelt rakt över ansiktet på henne, men då vaknade hon alltid eftersom hon fick ansiktet fullt med päls, och så kunde hon visst inte andas när jag låg rätt över näsan på henne. Då kom jag på att det var en bra idé att se efter ifall hon var vaken eller om hon sov. Det kollar man enklast och effektivast genom att sätta en blöt, kall nos mitt där man tror att ögat kan finnas. (Det är lite svårt att se i mörker, så ibland missar man ögat.) Om ögonlocket är stängt betyder det att matte sover, men jag får se till att hon är så trött att hon inte orkar slänga ner mig på golvet igen. Nu gör jag så varje kväll att även fast hon inte sover hoppar jag upp och lägger mig precis bredvid hennes kudde, och så ligger jag där och tittar mig omkring i mörkret - om hon nu inte ligger och läser någon dum bok - sen lägger jag ner huvudet och ligger och myser ett tag tills jag tror att matte somnat in ordentligt, då hoppar jag ner och kravlar mig in under sängen. Frampå morgonsidan brukar jag hoppa upp till henne igen, så oftast när väckarklockan ringer får hon lov att sträcka sig jättelångt över mig för att kunna stänga av oljudet.

Över huvud taget har min matte många saker av intresse, jag har sniffat på varenda sak jag kommer åt, men, tro det eller ej, jag har faktiskt aldrig haft sönder en endaste liten pryl av hennes saker! Jag bara studerar dem ingående, och ibland funderar jag på vad just den saken kan vara bra för. Alla böcker t ex, vad är sånt bra till???

Kex

Kex skulle jag egentligen ha en egen sida om, för det är inget intresse hos mig säger matte. Hon påstår att det är en fixering, eller kanske ett begär. Jag skulle väl snarare kalla det en passion.

Man kan väl säga så här, att fanns inte matte och kex tror jag inte det skulle vara så roligt här i världen. Det finns olika sätt att få kex. Matte t ex hade läst eller hört någonstans att det kunde vara bra att ge valpen - i det här fallet mig - ett eller två kex när man skulle gå och sova för att ge valpen något att göra och tugga på innan John Blund kom och kastade sand. Nu är saken den att jag ska fortfarande ha kex innan jag sover, försöker matte lägga sig utan att ge mig kex blir jag alldeles tokig! Men oftast kommer hon ihåg att hämta kex från burken i köket, och då blir jag så glad och upphetsad att jag alltid dansar min lilla kexdans från köket och in i sovrummet. En kexdans går till så att man ger ifrån sig små gläfs och pip samtidigt som man förflyttar sig i cirklar precis framför fötterna på sin matte. Man får inte glömma att vifta på svansen! Det har hänt att jag varit så inne i min dans att jag dansat rätt in i dörrar och skåp och slagit i huvudet, så matte sagt att hon kanske skulle köpa en hjälm åt mig!

Ett annat sätt att få kex är att man skäller när matte pratar i telefonen. Då kan hon bli så irriterad att bara för att hålla mig tyst mutar hon mig med kex. Sen ibland på jobbet när jag tycker att det är på tiden att matte ger mig lite kex brukar jag prata med henne. Antingen hoppar jag upp i fåtöljen som står snett bakom matte, och så sitter jag där och tittar uppfodrande på henne och pratar. Mitt prat består av gnällningar i olika lägen, och även små gläfsningar. Det är dock inte att förväxla med det prat jag kan ta till om jag tycker att jag har tråkigt eller det är för länge sedan vi var ute, då måste jag ibland påminna henne om att det är dags. Det pratet är i princip uppbyggt på samma sätt, men med lite andra tonlägen och annan intensitet. Som tur är hör matte skillnaden på mitt prat så att det inte blir fel. Fast det är klart, sticker hon åt mig ett kex samtidigt som hon börjar göra sig redo att gå ut med mig är ju inte jag den som protesterar.

Det finns ju en massa olika sorters kex, och jag tror nog jag tycker om alla lika mycket. Skulle kanske vara de där vita med brunt inuti som är godast, märgbenskex tror jag de heter...

Min stora passion för kex har t o m lett till stöld, jag erkänner. Men det är väl inte mitt fel att de i affären där matte köper min mat har korgar fulla med kex i precis lagom höjd för att jag ska nå upp. Sånt kan man ju bara inte motstå! Jag brukar försiktigt, fast kanske inte direkt diskret, förflytta mig så att jag kommer precis till kexkorgen, och så norpar jag åt mig ett par stycken. Matte säger alltid åt mig att "Nej, Higgins, inte snatta kex", men han i affären verkar inte bli så arg, han låter mig äta upp kexen jag tagit.

Sen påstår matte att jag snott kex och godis ur hennes jeans som hon hade hängt över korgstolen i sovrummet...Tyvärr kom hon på mig, så jag får väl erkänna. Fast egentligen skulle jag bara kolla så att det inte låg och möglade, och så trodde jag faktiskt att hon skulle tvätta jeansen och då måste man ju tömma fickorna...

Om jag ska berätta hur det gick till så var det så här att matte satt och tittade på TV, och då brukar jag ligga antingen ihoprullad i soffan, liggandes på sidan under bordet eller så ligger jag som en skinnfäll framför bokhyllan. Ibland blir man ju törstig, så jag traskade ut i köket och sörplade i mig lite vatten, det är ju helt normalt. Men, så på väg in till TV:n kom jag på att jag var kexsugen, och jag förstod att matte inte skulle ge mig några kex just då, för hon hade sagt att jag inte skulle få något förrän vi skulle lägga oss, och jag misstänkte att det var jättelänge kvar innan det var sängdags. Anledningen att jag inte skulle få fler kex är att hon säger att om jag skulle få så mycket kex jag vill ha kommer jag att bli tjock som en tunna försedd med tändsticksben. Vad vet hon om det som jämt stoppar i sig saker typ godis och kaffebröd och andra saker jag inte får smaka av.

Nåväl, jag smög mig alltså in i sovrummet där jag visste att hennes jeans hängde, och så ställde jag mig med framtassarna uppe i korgstolen och behövde bara sträcka mig lite för att nå fickan, eller rättare sagt fickorna. Min matte har nämligen alltid fickorna fullproppade med godisbitar och kex så att hon kan ge mig sånt när hon tycker att jag förtjänat det. Vilket enligt min åsikt är ALLTID!!! Just denna kväll var fickorna ovanligt välfyllda, jag fick höra efteråt att hon hade tyckt det var en bra idé att fylla på i fickorna innan hon gick och la sig, för att spara tid morgonen därpå. Tydligen hade hon proppat ner kexen och godisbitarna när jag var upptagen med något annat, för jag hade inte en aning om att det skulle finnas så mycket, jag lovar! När jag upptäckte allt gott var det som att ha hamnat i paradiset! Jag tuggade och åt utan en tanke på något annat. Men, så plötsligt kom matte in i sovrummet!! Där stod jag med nosen i ena jeansfickan och mumsade, intet ont anande om hennes intåg. Gissa om jag skämdes!!! Har ni hört uttrycket "med handen i kakburken"?? Jag visste knappt inte var jag skulle ta vägen, så jag försökte mig på en lite moloken look, tittade som under lugg på matte och så viftade jag lite lamt på svansen. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle göra, tagen på bar gärning och allt. Hemskt pinsamt! Jag tänkte att matte nog skulle bli jättearg på mig, vilket enligt henne hade varit det rätta eftersom man tydligen inte ska låta mina små felsteg gå obemärkta förbi. Nu är det ju inte alltid min matte reagerar som jag tror, och detta var ett sånt tillfälle. Hon tog helt sonika och lyfte upp mig och bar in mig i soffan samtidigt som hon försökte säga något, men det lät jättekonstigt och jag förstod ingenting! Det visade sig att hon hade fått ett anfall!!!! Ett hysteriskt skrattanfall närmare bestämt. Tårarna bara sprutade på henne, och hon kippade efter luft samtidigt som hon sa något om att "din lilla busunge, hur kexsugen får man vara egentligen?". Jag är dessutom helt övertygad om att jag hörde henne säga något om att det ju var otur att hon inte haft kameran i handen. Det tyckte däremot inte jag, det var ju bara bra att hon inte hade haft den i handen!! Så fort jag kunde efter att hon släppt taget om mig pinnade jag iväg igen in till jeansen, det hade ju gått smärtfritt förra gången. Alltså satte jag igång igen med att dammsuga hennes fickor. Men det skulle jag inte gjort!!!! Nu kom matte igen, denna gång med kameran i högsta hugg, så jag tror det hamnade på bild denna gång. Det blixtrade i alla fall, och det var lite obehagligt, så jag följde med matte in till TV:n igen alldeles självmant.

När matte hämtat sig någorlunda ringde hon till sina föräldrar och skvallrade! Hon skrattade fortfarande, men inte så att tårarna sprutade, och hon kunde ju prata. Hon berättade för sina föräldrar att jag gått och druckit vatten, och att det sen tagit så lång tid innan jag kom tillbaka, och jag brukar ju inte vara borta länge ifrån matte. Hon hade då gått för att titta var jag hade tagit vägen, och det känns ju bra att veta att hon undrar var jag är ifall hon inte ser mig. Då vet jag ju att hon verkligen bryr sig om mig! Hon hade letat dels här inne vid datorn, där jag brukar ligga ihoprullad under ett gammalt skåp vi har härinne, sen hade hon trott att jag kanske gått och lagt mig, det var då hon hittade mig med nosen i fickan.

 Vad jag kunde höra så skrattade hennes mamma och pappa minst lika mycket som matte. Jag tycker inte de ska skratta åt mig så, jag gjorde det ju som sagt egentligen bara för att hjälpa matte tömma fickorna. Jag tror faktiskt att hon trots allt var lite nöjd med mitt slit, för hon sa "Men Higgins, det finns ju inte minsta lilla smula kvar i någon ficka, det är alldeles rent!" Visst låter väl det som om hon var glad...I alla fall lite. Men jag var inte glad sen när vi skulle lägga oss. Jag fick nämligen inte ett endaste ynkligt litet kex, nä, inte ens en liten godisbit fick jag! Gissa om jag var irriterad!!!!! Men, fick inte jag kex tänkte jag inte låta matte sova. Jag hoppade alltså upp och ner i sängen, klev runt över hela matte som då drog täcket över huvudet och sa att jag minsann kunde sova utan att äta kex, jag hade smällt i mig en hel dagsranson redan enligt hennes mått mätt. Då tog jag tag och drog i täcket och letade fram hennes huvud och började dra henne i håret allt vad jag kunde. Jag krafsade och grävde och talade om att jag minsann inte tänkte låta henne sova om jag inte fick kex! Till slut blev matte så irriterad på att inte kunna få sova, så hon gick upp och hämtade ett kex. Det var inte ens ett helt kex, det var bara en smula, men jag insåg att jag fick väl nöja mig med det. Hon har börjat hänga sina jeans nu på ett annorlunda sätt, så jag kommer inte åt fickorna längre. Det var så att matte kom på att jag nog varit där och nallat förut, men jag tänker inte göra några medgivanden om det.

Sova

Att sova tycker jag också om, det kan man göra nästan var som helst. I sängar, under sängar, i soffan, på golvet, under skåp och gärna i mattes knä när hon försöker sitta och jobba vid datorn. Då brukar hennes ben också somna, så då får jag lov att gå ner på golvet.

Det finns olika sätt att sova på, antingen kan man ligga ihoprullad som en liten boll, eller så kan man ligga utsträckt på sidan. Ett annat bra sätt är att ligga som en skinnfäll! Det är faktiskt väldigt skönt att ligga helt utsträckt med bakbenen rakt bakåt! Man kan även ligga så när man tuggar på sina tuggben eller någon annan leksak. Det ser tydligen inte klokt ut, för folk brukar skrattande fråga matte om det är normalt att ligga så. Hon svarar alltid att hon inte har en aning, men att jag ofta ligger så. Ibland på nätterna om matte ska gå upp kikar hon alltid ner på golvet för att inte trampa på mig, då kan det hända att hon bara ser halva mig. Då har jag framdelen in under sängen och så sticker bakdelen ut med bakbenen rakt bakåt. Mycket bekvämt!

Åka bil

Att åka bil tycker jag om, då sitter jag i baksätet och tittar ut genom fönstret. Det har hänt att jag trillat ner på golvet när matte varit tvungen att ställa sig på bromsen när folk vid övergångsställen bara slängt sig ut framför henne utan att titta. Då blir hon alltid förskräckt och frågar hur det är med mig, men jag brukar snart kravla mig upp igen som om inget har hänt. Hon har hotat med att skaffa en bilbarnstol åt mig, eller spänna fast mig på något vis, men jag tror inte att jag skulle gilla det. Jag gillar att ha lite rörelsefrihet. Första gången vi skulle åka och trimma mig hade matte bestämt att vi skulle åka till Maria, min uppfödare, för hon tänkte att det kunde vara kul för Maria att se hur jag artat mig, och även för mig att träffa min syster Harrieth. Det är ju en bit mellan Eskilstuna och Östervåla, och man får åka fort på motorvägen. Det gillar min matte, men hon blev lite oroad när hon plötsligt fick se mig i backspegeln, precis när vi kommit ut på motorvägen, när jag kravlade mig upp på den lilla hyllan bakom baksätet. Där uppe låg jag hela resan till kenneln! Det var jättebra, jag såg allt utanför! Men det var läskigt när matte satte igång torkarna på bakrutan. Då var det nära att jag hoppade ner.

Sen har jag inget emot att sitta och vänta på matte i bilen, så numera när hon ska handla får jag följa med istället för att hon ber sina föräldrar se efter mig. Hon åker naturligtvis inte och handlar i gassande solsken eftersom man inte ska lämna hundar i stekheta bilar, och hon kommer heller inte att lämna mig i iskyla nu när vintern kommer. Hon försöker åka på såna tider när det dels är behagligt att sitta i bilen och vänta, och dels när det inte är så mycket folk så att det inte ska ta för lång tid. Oftast när hon kommer tillbaka sitter jag på förarplatsen dit jag förflyttat mig från min fäll i baksätet. Det är ett jättebra ställe att sitta på, dels för att det är mattes plats, och så ser man så bra! Dessutom, ifall någon tänker bryta sig in kan jag ju alltid ställa mig med framtassarna mitt i ratten, där sitter nämligen tutan har matte sagt! Tänk vad rädda de skulle bli, dels för mig som ser så farlig ut, och sen om bilen börjar tuta!

Olika lekar

Att leka är ett annat intresse jag har, och jag tror jag nämnt några innan, som att skaka på saker så att öronen fladdrar! Jag brukar göra så i lägenheten också, då tar jag oftast handduken som ligger vid dörren. Att vi har en handduk där är naturligtvis för att matte ska kunna torka av mig när vi varit ute i blötväder. Den handduken är i alla fall väldigt bra att skaka så dammet yr!!

Ganska ofta leker jag att jag är en jättefarlig hund! Minst en gång om dagen ser jag till att leka den. Det börjar alltid med att jag går till en lömsk attack mot mattes så kallade hårsnodd och drar bort den. Man kan t ex titta på TV, och så plötsligt bara far jag upp bakom matte och ställer framtassarna på hennes axlar och börjar dra allt vad jag kan. För att klara det måste hon naturligtvis böja sig framåt, så jag brukar vänta tills hon ska dricka vatten eller kanske ta fjärrkontrollen. Då när jag börjar så vet matte att det är lönlöst att se på TV, så då tar hon av sig glasögonen så att vi inte ska råka ha sönder dem under vår vilda lek. Sen kryper hon ner på golvet och så busar vi. Jag morrar och visar tänderna och försöker bita henne, och så håller jag på och buffar på henne med hela kroppen. Hela tiden går svansen som om den hakat upp sig, och jag tycker det är jätteroligt! Det allra bästa är om jag lyckas brotta ner matte och sätta mig på hennes huvud. Det är nämligen det leken går ut på, att sätta sig på den andras huvud! Visst är det konstigt, men jag vinner alltid! Kan bero på att jag ser till att få ner huvudet på henne så att håret sprider ut sig över mattan, och då är det bara att sätta sig på håret så att hon inte kan röra sig. När vi var till Maria och trimmade mig sa hon att det var så kul att se Harrieth och mig leka, för vi lekte på samma vis. Bägge försökte sätta oss på den andres huvud, och eftersom jag är ensam hund i denna familj har jag ju bara mattes huvud att sätta mig på, så jag är glad att hon ställer upp! Fast ibland om jag blir för vild eller råkar bita till lite väl hårt säger matte ifrån. Då morrar hon tillbaka och ibland visar hon t o m tänderna så jag blir alldeles förskräckt och genast jättesnäll igen.

Som ni ser har jag ganska många saker jag tycker är av intresse. Man skulle kunna tro att halsband är ett intresse, för jag har fyra stycken, men jag använder bara ett. Först har jag mitt halsband som jag hade på mig ifrån kenneln, det är naturfärgat läder, och när det började bli för litet köpte matte ett nytt svart liknande halsband. Det var ett sånt som är som ett skärp, alltså med ett spänne, så när vi kom hem med det började matte klippa i det för att det var lite för långt. Jag trodde hon skulle klippa bort hela halsbandet, för hon klippte så läderbitarna yrde i hela köket, men slutligen var hon nöjd. Sen när jag gick i den där skolan i höstas sa de att man skulle ha ett stryphalsband, alltså en silverfärgad kedja. Usch, det tyckte jag inte om, så fort jag fick på mig det gick jag ihopkrupen några steg bakom matte som tyckte det var jättepinsamt eftersom det såg ut som om jag var rädd att hon skulle misshandla mig. Jag sa åt matte att hon kanske kunde säga åt ledarna att jag var nickelallergiker, men jag var tvungen att ha den äckliga kedjan i alla fall. Jag behövde bara ha det på mig på träningen, och det var ju tur, för då kunde jag väl gå med på att gå någorlunda normalt. Sen kom matte på att hon inte gillade mitt svarta läderhalsband, hon tyckte det såg lite klumpigt ut på mig, och sen var hon lite irriterad på mina upptåg. Jag kom nämligen på en jätterolig sak! När matte skulle sätta på mig det satt jag först jättefint, och så precis när hon nästan lyckats knäppa det slängde jag mig handlöst åt ena sidan så att halsbandet gick upp igen! Hur kul som helst tyckte jag att det var, men för mattes del var det ett stort irritationsmoment eftersom jag oftast upprepade samma övning gång efter gång så vi kom nästan aldrig iväg! Då bestämde hon sig för att köpa en annan typ av halsband, så vi provade ut ett som är jättesnyggt. Det är också i svart läder, och så har det en kedja också. Halvstryp tror jag att det heter, men det är jätteenkelt att få på mig, och eftersom jag alltid har halsbandet på mig när jag jobbar - så att jag ska veta att det är jobb säger matte - ser det väldigt snyggt ut med den där silverfärgade kedjan som hänger ner på bringan på mig!

När vi var i hundmatsaffären och provade ut rätt storlek fick vi hjälp av han som inte blir arg när jag stjäl åt mig kex, och han förklarade för matte hur stor det skulle vara och så. När vi hittat ett som var bra frågade matte om jag skulle kunna ha det på mig hela dagarna på jobbet, och han sa att det var inga problem, eftersom halsbandet inte sitter åt, och jag kan dessutom inte få av mig det själv eftersom jag har så stora öron. Vaddå stora öron!? Ska han säga, jag har hört att han och hans fru föder upp pudlar, och de har väl inte världens minsta öron de heller?! Hundmatsaffären tycker jag om, det är nämligen en av de få affärer jag får följa med in i, och så har de ju kex därinne!

Förutom de halsbanden har jag ju mitt gula reflexhalsband som matte trär över huvudet på mig när det är mörkt ute, för annars är det ju ingen som ser mig. Jag tycker om att ha det på mig, för jag tycker att det ser så snyggt ut. Ungefär som när jag ska vara fin och matte sätter på mig min röda snusnäsduk, den gillar jag också att ha på mig!

Nu tror jag att jag gått igenom de flesta roliga saker här i livet, i alla fall som jag kan komma på nu. Sen finns det ju tråkiga saker också, som att bada t ex, det tycker jag inte om, inte är jag så överförtjust i att bli trimmad heller, men det måste man ju tyvärr när man är en cocker. Sen säger matte att hon visst måste hålla på och pilla i mina öron! Det förstår jag inte alls, jag tycker att hon kan lämna mina öron ifred! Jag brukar låta henne hållas ett tag eftersom hon sagt att om jag har smutsiga öron kan jag få dubbelsidig öroninflammation och då trillar öronen av! Verkar ju lite konstigt tycker jag. Skulle inte förvåna mig om hon hittat på det bara för att skrämma mig, men man vet ju aldrig. Men det kanske kan vara dumt att chansa. Om öronen trillar av är det nog inte lika roligt att skaka på handdukar och handskar eftersom större delen av skakandet går ut på att få öronen att fladdra riktigt ordentligt. Det är ju en del av tjusningen!

Hem

Text och bilder Copyright Yvonne Eriksson 2001- 2004

Snöfoton Copyright Eskil Eriksson - 2003