<<< Föregående månad Nästa månad >>>

30 november 2008
Borta!

Nu är all snö borta, jag som var så glad över att det kommit snö som man kunde göra änglar i och så kunde man gå promenader utan att bli blöt och smutsig. De senaste dagarna har man blivit blöt och smutsig så fort man stuckit nosen utanför dörren, och det är verkligen inte roligt! En annan sak som varit borta det är jag. Fast egentligen var jag ju inte borta alls, jag visste ju precis vart jag var! Det var bara mattes föräldrar som trodde att jag var borta. Det var så att en dag när jag var hemma hos dem så hörde vi en hund som skällde någonstans ifrån, men vi kom inte exakt på varifrån skället kom. Lite då och då så kände jag mig tvungen att skälla tillbaka, fast då blev jag som vanligt tillsagd att vara tyst. Sen hördes inte den där hunden på länge, och vi glömde bort det hela. Sen fick mattes föräldrar för sig att öppna ytterdörren och vädra lite, och strax efter så hördes den där hunden skälla igen. Efter ytterligare en liten stund så var jag borta, fast jag egentligen inte var det. Vad som hände var att mattes mamma inte såg mig, och så frågade hon mattes pappa om jag var med honom, men det var jag inte. Då gick hon och tittade ut på loftgången ifall jag kanske gått ut när jag hört den där hunden, men därute var jag inte heller. Vid det laget så var mattes pappa också inblandad i letandet efter mig som tydligen var borta, och de letade överallt där jag brukar ligga. De tittade under sängen, i soffan, ute i köket och de olika ställena därute där jag brukar lägga mig, men inte fanns jag där heller. De ropade efter mig men när jag inte kom springande och ville ha godis blev de mer och mer övertygade om att jag var borta. De tänkte att jag kanske gått ut på loftgången och sen följt efter grannen in i trapphuset. Det är nämligen en dörr mellan loftgången och trapphuset som jag inte kan öppna, men om någon annan gått där kan jag ju komma igenom den. Mattes föräldrar hade börjat fundera på hur de skulle tala om för matte att de lyckats tappa bort mig utan att ens gå utanför dörren, och var nästan på väg ner i trapphuset för att ropa efter mig där. Men så skulle mattes mamma gå in i badrummet och där innanför dörren stod jag. Med andra ord hade jag inte alls varit borta, för jag hade ju varit i badrummet hela tiden eftersom jag blivit instängd där. Jag hade i godan ro följt med mattes mamma in i badrummet när hon skulle sätta igång tvättmaskinen, och under tiden hon höll på med att lägga in tvätt så la jag mig tillrätta och märkte inte riktigt när hon gick därifrån och stängde dörren. Jag hade ju hört att de ropat på mig när de trodde att jag var försvunnen, men jag hade inte sagt ett pip utan helt lugnt suttit i mörkret innanför badrumsdörren tills de hittade mig. Nästa gång kanske de ser sig för innan de släcker och stänger dörren när de går ut från badrummet!

I torsdags var jag med matte på jobbet på eftermiddagen, och det var väl inte min roligaste upplevelse måste jag säga. Speciellt inte som hon envisades med att jobba så länge att min mattid var passerad för länge sen innan vi gick hem! Då kan ni ju tänka er hur hungrig jag var! Jag gick så fort när vi skulle gå hem att jag nästan flög fram över gatorna. Sen när vi kom hem så tog det ju förstås jättelång tid innan matte lyckades få fram min mat. Jag förstår inte varför det ska ta sån himla tid att ge mig mat när jag är svimfärdig av hunger!

Är ni bra på att prata? Det är jag, och här har matte fått med lite på film:

23 november 2008
Ännu en vecka har gått

På bilden ovanför ser ni hur snabbt jag var går på de flesta av mina promenader! Det kan man se på att mina öron fladdar. ;0) Matte fotade mig förra helgen när vi var ute och gick och då var det ganska så blött ute. Inte roligt alls

Den här veckan har jag haft ganska mycket att göra några dagar eftersom jag har fått hjälpa till att se efter Martin. Han hade nämligen varit sjuk och haft feber och då ska man inte gå till skolan. De dagar han var med mattes föräldrar hade han inte någon feber, men det var för tidigt att gå tillbaka till skolan. Det har ju inte varit så hemskt ansträngande, men jag måste ju ändå hålla koll på vad som händer. Martin hade med sig några filmer på dvd som vi har legat i soffan och kollat, och sen har jag hållit uppsikt över honom när han lekt med sina bilar och spelat spel och sånt som barn gör. Detta har inneburit att jag varit väldigt trött om kvällarna när matte hämtat mig eftersom jag alltså inte anser mig kunna ligga på latsidan och sova när Martin är i närheten!

Det hände något jätteroligt den här veckan! Det kom snö!!!!! Inte så mycket, men det var ändå snö och den ligger kvar på marken än! Det är bara ett tunt lager, men det går väldigt bra att göra snöänglar i alla fall. Första kvällen när snön kommit så gick matte och jag ut på den vanliga promenaden och den tog jättelång tid tyckte matte. Jag var ju tvungen att kolla in all snö, så det var därför promenaden som vanligtvis brukar ta en halvtimme tog en timme. Matte förstod inte riktigt att man faktiskt måste titta ordentligt på snö som just trillat ner, speciellt när man inte sett någon på flera månader! Det hade börjat komma snö när jag var ute med mattes pappa på eftermiddagen, men då kom den ner tillsammans med regn så då var det inte så roligt. Tur att det blev kallgrader sen så att det vita låg kvar!

Som tur var hade matte med sig kameran då den första snön kommit och här gör jag min första snöängel denna vinter!!

Så här ser det ut när jag tittar noga på snön som trillat ner, jättetrist tycker matte!

Det var ju inte bara snön jag kollade in, utan jag var ju tvungen att titta på alla andra som var ute också och jag kunde konstatera att jag visst var enda hunden som fick gå ut i den nyfallna snön. I alla fall vid den tiden när matte och jag var ute.

Igår så åkte matte och jag ut på en biltur, fast den var lite konstig. Först gick vi ner till bilen och jag fick sätta mig i baksätet där jag altid sitter, men vi åkte inte iväg. Istället fick jag se att mattes pappa också var nere i garaget, och det verkade som om det var något konstigt på gång. Matte satte sig i bilen men den startade inte, och det hade den inte gjort i måndags heller när hon skulle åka och handla. Tydligen var batteriet i mattes bil lite uttröttat och då behöver man en annan bil för att få igång det. Det var därför mattes pappa var nere i garaget, för han fick köra fram sin bil och sen vet jag inte riktigt vad som hände, men efter en liten stund så hade matte fått igång sin bil. Efter det så åkte hon och jag på en ganska lång biltur. Jätteroligt! Jag satt i baksätet och tittade ut genom fönstret hela tiden, och sen när vi åkt ganska långt så parkerade matte och sa att vi skulle gå en liten promenad. Det är ju alltid spännande att åka bil och se vart man hamnar, och att gå promenader på nya ställen är ju också spännande. Men jag tycker inte att man ska gå ifrån bilen alltför länge. Vi gick en bit och jag sniffade på alla nya dofter, men sen när jag tyckte jag kollat in det jag behövde försökte jag få matte att genast vända och gå tillbaka till bilen. Nu fick jag ju inte matte att göra som jag ville, men jag försökte verkligen. Jag förstår inte varför människor får för sig att de ska åka iväg med bilen och sen bara ställa den någonstans och gå därifrån? Enda stället bilar kan stå på länge utan uppsikt är i sitt garage!

Som ni ser på bilden ovanför och den under så var det inte speciellt mycket snö dit matte och jag åkte på vår biltur.

Idag har jag gjort nya snöänglar lite här och var på gräsmattorna matte och jag passerat på våra promenader, och nu är det snart dags att gå ut igen. Ska ta och ängla lite då också, man vet ju aldrig hur länge man har chans att göra snöänglar. Plötsligt kan det vara bara slask och blött kvar!

13 november 2008
Slapp eftermiddag?

Imorse när matte skulle gå och lämna mig hos sina föräldrar påminde hon mig om att hon skulle sluta tidigare idag och komma och hämta mig strax efter lunch! Inte för att jag får någon lunch, men mattes föräldrar brukar äta lunch så jag förstod ungefär hur dags jag skulle börja vänta på matte. På promenaden med mattes pappa på förmiddagen gick jag och tänkte på hur mysig och slapp eftermiddag vi skulle ha tillsammans matte och jag. Kanske ligga i soffan och kolla på tv eller ligga i sängen och läsa... Nu är det ju inte alltid det blir som man tänkt sig.

Visst, matte kom och hämtade mig tidigare som hon sagt och så gick vi hem och jag låg och vilade under skåpet när matte satt vid datorn. Sen gick matte ut i hallen och jag hörde att hon grejade med något och när jag gick för att kolla vad hon höll på med såg jag att hon höll på och la ner saker i en mindre väska än den hon har med sig till jobbet varje dag. Urspännande!! Jag fick för mig att vi nog skulle åka iväg någonstans med bilen och göra något skoj så jag började dansa runt i hallen och föra oväsen. När vi gick ut genom dörren snodde jag åt mig mattes ena vante, är man glad och uppspelt är det väldigt roligt att bära saker! Men, vi gick inte till garaget som jag trodde, utan ut på gatan, och då blev jag först övertygad om att vi skulle bli hämtade av någon. Det var också fel. Matte började gå med mig och plötsligt förstod jag vad som höll på att hända så jag försökte med tricket "nej-jag-vill-verkligen-inte-gå-åt-det-hållet-just-nu". Det tricket går ut på att man på olika vis försöker få matte - eller vem det nu är som går med en - att få skuldkänslor och gå åt något annat håll. Detta kan man försöka uppnå genom att se väldigt ledsen ut och tvärvägra att gå åt något visst håll. Tyvärr så är min matte väldigt hårdhjärtad så mitt trick fungerade inte. Totalt mot min vilja så hamnade jag ändå på det stället matte bestämt sig att vi skulle gå till.

Ni kankse inte varit just på det här stället, men visst syns det att det är hos veterinären!! Det var alltså dags för min årliga vaccinering, något jag försöker undvika varje år. Vi fick lov att vänta ett tag innan vi fick komma in i det där rummet där man blir uppställd på ett bord. När vi blev uppropade för att gå in dit försökte jag få matte att gå direkt ut istället, men det gjorde hon ju naturligtvis inte. Jag hamnade i det där rummet och blev upplyft på bordet och sen började veterinären prata med mig och försökte ställa sig in men då vände jag ryggen mot henne så hon fick en cockerrumpa i ansiktet. Matte skrattade och sen lyfte hon ner mig och sen var det dags att gå. Fast som vanligt stannade matte och skulle betala, så tydligen hade jag fått den där vaccineringen utan att jag ens märkte något. På vägen ut fick jag se en svart labrador som satt och väntade och såg stöddig ut, så när han reste sig så skällde jag på honom innan jag skyndade ut genom dörren. Nu blev det promenering, och trots att det var blött var jag väldigt nöjd med att ha kommit ut från veterinären så jag traskade glatt på.

Om jag vetat vad som väntade hade jag sett till att vi gått åt något annat håll, för när vi promenerat ett tag så vek matte plötsligt in på en gård där vi aldrig varit tidigare. Jag tyckte det verkade spännande och följde glatt med. Vi kom fram till en trappa och skulle tydligen hälsa på någon, jag kunde känna att det inte luktade veterinär, så det måste ju vara något kul och spännande ställe vi skulle till! Glatt följde jag med matte nerför trappan och så kom vi in i ett konstigt rum med ett golv som såg ut som en vägg. Väggarna i det rummet var vita och jag konstaterade snabbt att det var ett jättetråkigt ställe så jag tog kopplet i munnen och försökte styra matte mot utgången igen.

Ni kan nog aldrig gissa vad det var för ställe matte tog mig till, så det är bäst att jag berättar det på en gång. Det var något ställe som heter konstgalleri. Det var precis hur tråkigt som helst, så akta er om era mattar eller hussar säger att ni ska gå till ett sånt! Det var bara matte och jag som var där, och så en gammal jobbarkompis till matte som tydligen är den som har det där urtrista galleriet. Matte hade fått höra av den gamla jobbarkompisen när tråkstället skulle öppnas att hundar var tillåtna, så då tänkte hon att det kunde vara roligt för mig att få följa med. Det var det inte alls!!!! Det var FRUKTANSVÄRT tråkigt, och hungrig var jag också. Men inte fick jag som jag ville och gå hem direkt inte.

Matte sa åt mig att jag fick lov att vänta tills hon bestämde att det var dags att gå, och att jag kunde titta på tavlorna på väggarna istället. Nu var det faktiskt så att tavlorna satt alldeles för högt upp, jag fick ju nackspärr av att försöka titta på dem. Inte var de snygga eller intressanta heller. Av det jag kunde se innan jag fick nackspärr och höll på att smälla av utav uttråkning så fanns det inte en enda målning med en hund eller minsta kexbit på! Om det hade funnits såna tavlor kanske det hade varit lite mer intressant, eller om det funnits något gott att äta på det där stället, men som det är nu så vill jag verkligen aldrig mer gå tillbaka dit!

9 november 2008
Några rader

Förra lördagen tyckte jag var en bra dag, då var det nämligen frost på marken! Jag blev verkligen glad när matte och jag gick ut på promenad och jag märkte att det var frostigt! Matte höll på att bli alldeles tokig på mig - sa hon - för jag kastade mig ner på alla gräsmattor och änglade mig och hade jätteroligt!

Det var verkligen uppfriskande att rulla runt, och tänk så skoj det är! Visst är det väl underligt att man nästan aldrig ser människor lägga sig ner och göra änglar? Jag tycker de borde prova så de får se hur skoj det är!

Det man inte får glömma bort efter att man gjort änglar är att man måste skaka sig ordentligt!

Den här helgen har det inte varit något direkt ängelväder, det har nämligen varit blött på marken och då går det inte att göra änglar. Igår var matte och jag ute extra tidigt för hon skulle jobba några timmar. Eller extra tidigt kanske låter konstigt, vi är ju ute tidigare under veckorna, men vi var extra tidiga för att vara ute och gå en lördag. Men innan matte skulle gå och jobba så hann vi gå vår vanliga lördagsmorgonspromenad och det var roligt trots att det alltså inte gick att göra änglar. Det var bara en sak som var konstig, och det var att man inte såg så bra för det var alldeles suddigt ute! I alla fall om man tittade på långt håll. Matte sa att det suddiga var dimma. När vi kommit in från promenaden så åt matte frukost, och sen gjorde hon sig iordning och tog med mig till sina föräldrar där jag fick vara några timmar. De fick besök också när jag var där, någon som heter morbror eller något sånt, eller om han kanske är morbror. Till matte alltså.

Har jag talat om att matte köpt en jättekonstig cd-skiva? Tydligen är det en som ska göra så att jag inte ska bli så illa berörd av alla hemska raketer som smälls av under flera veckor vid nyår. Matte säger att varje kväll när hon sitter och ser på tv så sätter hon igång den där cd'n så att jag ska vänja mig. Nu kan jag inte påstå att jag märkt så mycket av den, har hört några såna där visslande raketljud och då har jag blivit arg och skällt, men sen har jag hört dem några gånger också utan att bry mig om det alls. Då har jag lugnt legat kvar i soffan utan att ens lyfta på huvudet. Enligt matte så är det ljud från raketer, åska och skott på den där skivan som hon tydligen alltså spelar varje kväll. Hon säger att hon drar upp volymen vartefter men jag har som sagt inte märkt så mycket av det. Fast jag hörde när matte pratade med sina föräldrar, och då sa hon att det intressanta faktiskt blir sen när såna där idioter börjar smälla av raketer i tid och otid mest dygnet runt. Det intressanta ska tydligen vara om jag kommer att bli lika illa berörd som jag blivit alla andra gånger. Vi får väl se hur det blir med den saken.

.

Hem

Text och bilder Copyright Yvonne Eriksson 2001-2008