<<< Föregående månad Nästa månad >>>

27 januari 2008
Nytt under några veckor

Någon snö har inte setts till i mina trakter, däremot har det varit väldigt mycket regn. Inte så roligt alls med andra ord, på bilden ovan ser jag kanske lite ledsen ut, och det var jag väl eftersom jag var blöt, men jag hade det ganska bra. Matte och jag hade varit ute på kvällspromenad och så började det störtregna vilket gjorde att jag var totalt genomblöt när jag kom in. Matte skulle tvätta håret innan hon skulle titta på handboll, så hon bäddade iordning åt mig i soffan. Jag kan ju säga att jag lyckades överraska matte, för hon trodde inte jag skulle ligga kvar när hon kom ut från badrummet efter sin hårtvätt, men det gjorde jag! Sen låg jag där i hörnet under filten när matte satt och såg på den där handbollen. Hon har tittat flera gånger på handboll, tydligen har Sverige spelat matcher mot olika lag, och jag tycker det är lite jobbigt med sånt. Matte sitter nämligen och skriker en massa under tiden, och det är hemskt störande när man försöker ligga och vila. Förresten säger de konstiga saker på tv:n när det är handboll. Jag hörde till exempel under en match någon säga att "...precis när han står där som en pinkande hund..." Inte vet jag vad han som sa så menade med det, men jag hade då inte sett några hundar på handbollsplanen så jag FNÖS jättehögt precis när han sagt det och då började matte fnissa åt mig. Då gick jag därifrån och lät matte sitta själv och titta.

Sen sist har jag varit med matte på jobbet några timmar också. Inga hela dagar, men ett par gånger så har mattes föräldrar haft saker att göra på eftermiddagarna på ställen dit jag inte får följa med. Förut tyckte jag ju inte så mycket om att vara på mattes jobb - trots att jag mer eller mindre växte upp på hennes förra jobb - men nu är jag inte totalt motvillig när jag ska dit. Jag behöver inte mutas för att gå upp för trappan och in i huset längre. Jag har ju kommit på att matte har några snälla jobbarkompisar, fast jag skulle tycka de vore ännu snällare om de gav mig något att äta. Som till exempel sina ostsmörgåsar. Inte för att jag brukar få ostsmörgåsar, men lite lön för mödan ska jag väl ha? Visst är det trevligt att bli klappad på också, men en ostmacka skulle inte sitta ivägen. De gånger jag varit med matte på jobbet får jag nämligen vänta ända tills vi kommer hem på att få någon mat, så jag är oftast helt utsvulten när vi kommer hem. Inte förra gången, men gången innan mattes föräldrar lämnade av mig hos matte så hade jag faktiskt hunnit få min kvällsmat hemma hos dem innan vi åkte. Men, eftersom jag inte hört mattes pappa säga något om det när han lämnade in mig hos matte så beslöt jag mig för att göra ett försök när matte ochjag kom hem. Jag började dansa runt som en tokig framför skafferiet där min mat står, och när dörren som av en händelse öppnade sig var jag och puttade på matpåsen. Det var nästan så att matte trodde att jag inte fått någon mat av hennes föräldrar! Tyvärr så är ju matte väldigt noga med både vad jag äter och hur mycket jag äter så för att vara på den säkra sidan så ringde hon till sina föräldrar: "Visst hade ni gett Monsterskrutten mat innan ni lämnade honom hos mig? Han försöker lura i mig att han inte fått något att äta sen imorse." Precis så hörde jag matte säga i telefonen, och då insåg jag nästan direkt att det var kört så jag gick och la mig under skåpet härinne vid datorn. Synd att mattes föräldrar ska ha så bra minne.

Tycker inte ni som jag att om man sitter så fint som jag gör på bilden ovanför borde man få massor av godisar? Matte skulle försöka ta en bild på mig när jag tittade rätt in i kameran, men jag tänkte inte titta in i den dumma kameran gratis. Jag fick inget godis och matte fick ingen bild där jag tittade rätt in i kameran.

Inte vet jag hur den stora papperskassen med olika saker ramlade omkull! Matte hade ställt den i hallen för att ta med ner till den där pappersinsamlingen nere i stora soprummet, och jag gick bara förbi kassen så trillade den omkull. Kan väl hända att jag råkade dra rumpan lite emot den, men det ska väl inte göra så att kassen trillar omkull och en massa saker ramlar ut på golvet? Möjligen råkade jag dra rumpan fram och tillbaka några gånger längs kassen för jag tyckte det skulle bli så roligt att gå ut, men för den skull var det väl inte mitt fel att den trillade!

Idag regnade det inte! Inte var det blött heller så jag kastade mig ner några gånger under våra promenader och gjorde frostänglar i gräset. Matte säger att jag ser helt galen ut när jag rullar runt.

Jag ser inte alls galen ut! Faktiskt så sitter jag bara och funderar på om jag kanske ska göra några änglar till.....

...efter lite funderande kom jag fram till att det nog var bäst att ängla på när man hade chansen.

13 januari 2008
Nytt år och sånt

Nu har det varit nytt år ett par veckor redan, och nu går det faktiskt att gå ut igen. Från jul till dagarna efter nyår ville jag nämligen helst inte gå på promenader eftersom det smällde raketer titt som tätt. Jättejobbigt! Det gick bra att gå första promenaden varje dag, så det blev långa promenader, men övriga promenader blev lite hipp som happ. Ibland hann vi runt närmaste park, ibland kom vi bara utanför porten och ibland kom vi bara över gatan innan det smällde, och smäller det så går jag helt enkelt inte på promenader. Några gånger gick det bra om matte tog ut mig riktigt sent, då hade smällidioterna nog gått och lagt sig eller så tyckte de att vädret var för dåligt för att vara ute.
Nyårsafton gick trots allt hyfsat bra, vi hade kunnat gå långt på morgonen, och även en halvlång promenad på eftermiddagen plus en jättekort, och sen på kvällen var vi hos våra kompisar som bor i porten bredvid. Faktiskt så hörde jag inte så många smällar eftersom människorna hade musik på och så satt de och pratade, men när jag hörde smällar så skällde jag ilsket. Runt midnatt när det smällde som värst gick också bra för då höjde människorna volymen på musiken och så hade matte tagit med sig tomma toalettrullar som hon stoppat in godis i. Så, när det började smälla distraherade matte mig genom att ge mig godisgömmor och då glömde jag bort att jag skulle lyssna efter smällar. Vi blev kvar ganska så sent hos våra kompisar, och när matte bestämde att vi skulle gå så var det riktigt tyst ute så jag gick i alla fall runt kvarteret.

På nyårsdagen så sov vi jättelänge, och sen när vi gick ut så regnade det och när det regnar och är blött brukar jag ju inte vilja promenera speciellt långt, men den dagen så gjorde det inget att jag blev blöt, jag ville ju faktiskt gå på promenad! När vi kom hem så var både matte och jag genomsura! Matte kunde ju bara byta kläder, och jag blev inslagen i en stor handduk och sen tillbringade vi större delen av dagen med att slappa i soffan. Jag låg inpaketerad i handdukar och filtar och hade det så bra och mysigt. Sen skulle vi ju gå ut igen, och då blev det inte roligt för det började smälla så fort vi kom utanför dörren. Matte provade flera gånger, men vi kom inte längre än över gatan de flesta gångerna. En gång så kom vi ut och så smällde det, och då ville jag inte gå så matte gick in med mig igen. Efter en liten stund kände jag att jag verkligen behövde gå ut så jag sa till matte att det var lite bråttom. Hon skyndade sig jättemycket och satte på sig igen och när vi kom över gatan så smällde det igen och då ville jag inte gå längre. Matte sa att det ju faktiskt var jag själv som sagt till, så det var nog bäst att vi försökte gå lite i alla fall, men det ville jag verkligen inte vara med om. Då bar matte iväg med mig och satte inte ner mig förrän vi kommit till en annan gata och så sa hon att vi skulle försöka ta oss runt kvarteret. Jag pinnade på så fort jag kunde, och kände ju hur det tryckte på men ute ville jag egentligen inte vara, men så fick jag syn på en liten gräsplätt där jag helt enkelt inte kunde hålla mig längre så jag började göra min hög. Då började det smälla jättemycket inte alls långt ifrån, och matte sa sen att hon såg paniken i mina ögon och hon hade jämt göra med att hinna plocka upp efter mig. Sen ville jag bara springa hem, men matte höll tillbaka och sa att jag skulle ta det lugnt. Sen gick vägrade jag gå ut någon mer gång på kvällen. Matte fick mig utanför porten innan vi skulle sova, men jag hade verkligen inte för avsikt att gå någonstans så jag skyndade mig att lyfta på benet och sen ville jag gå in igen.

Väldigt tidigt på morgonen den 2 januari så kände jag mig lite dålig men jag ville inte störa matte så jag kräktes under sängen. Då vaknade matte och när hon förstod vad det var som väckt henne ropade hon på mig och frågade hur det var med mig. Jag skuttade upp till henne i sängen och pussade henne på örat och sen la jag mig. Men så kände jag att det inte var riktigt bra så jag började traska runt i mattes säng. Hon frågade då om jag ville gå ut, och då kände jag att det var nog precis vad jag behövde. Det var bara för min yrvakna matte att kasta på sig kläderna och så skyndade vi ut. Jag njöt verkligen av att få komma ut, och vi gick ganska så långt och jag gjorde högar flera gånger. När vi kom in igen och gick och la oss konstaterade matte att klockan var 5 på morgonen. Det var nog därför det inte var så himla många människor ute. Faktiskt så såg vi inte en enda människa... Det enda matte hade att säga om den saken var att hon var väldigt glad att hon hade ledigt några dagar till, hon skulle inte ha orkat med att gå till jobbet efter det tidiga uppvaknandet.

Matte hade lagt märke till att jag var lite lös i magen, och det var ju faktiskt inte konstigt med tanke på hur mina promenader varit, så hon gav mig ris tillsammans med maten några dagar. Hon sa att det nog var bra för min nervösa och upprörda mage. Jag tycker jag kunde få ris jämt med min mat, för det är så väldigt gott!

Den 3 januari var bästa dagen på väldigt länge! För det första så hade det kommit snö när vi kom ut på första promenaden! Sen var det första dagen sen jul då jag inte hörde en enda smäll på hela dagen!!!!! Gissa om det blev långa promenader varje gång vi gick ut! Dels hade jag ju missat så mycket promenerande under flera dagar, och så är det ju så himla kul med snö!

Matte lät mig hållas när jag undersökte varje snötäckt centimeter av marken, jag fick gå in under buskar och i planteringar och sniffa runt i snön.

Det gällde ju att kolla in hur mycket snö det verkligen kommit! Det var ganska så bra snö, det var först mot slutet av första promenaden som det började bli lite snöbollar i pälsen, men det var mest för att jag blivit lite blöt i fanorna när vi gått över vägarna.

Här ovanför står jag och spanar över en massa snö för att se vart jag skulle gå vidare med mina snöundersökningar.

Om man sticker ner huvudet i snön för att kolla vad som finns under den så blir man så här snöig i ansiktet. Jag tyckte matte kunde prova hon också, men det ville hon inte.

Här ovanför ser ni mig på väg hem några dagar senare. Det var förstås en annan promenad, vi var inte ute och gick i flera dagar. Det kan man bara göra om man har mat, vatten och kex med sig förutom levergodiset som ligger i mattes ficka. Sen orkar man nog inte gå flera dagar i sträck heller, man måste ju sova och mysa i soffan och sånt! Tyvärr är det så att man får lov att göra tråkiga saker också när man är inne, som till exempel att tillbringa hur lång tid som helst på trimbordet! Matte fick något fnatt en dag och fick för sig att jag skulle bli av med lite päls. Jag hade lite andra åsikter om det, men matte gav sig inte.

Som ni ser på den här bilden så är jag inte lika skäggig längre som jag var när jag hade ansiktet fullt med snö. Ni ser också att det var lite annan temperatur ute den här dagen, det kan man se på snöbollarna i öronen.

När man är full med snö är det viktigt att man skakar sig ordentligt så man inte släpar med sig för mycket snö in.

I måndags så började jag mitt jobb igen, eller rättare sagt så började matte jobba efter jul- och nyårsledigheten. Fast jag jobbar ju jag också, jag ser ju efter hennes föräldrar! Jag undrar om de tagit ordentliga promenader när jag inte har varit där? De sa att de varit ute och gått utan mig, men jag undrar jag... En dum sak som hände den här veckan var att snön smälte bort igen! Det blev mindre och mindre och till slut fanns inte en snögnutta kvar och det tycker jag är trist. Speciellt som det regnat en hel del istället, och jag tycker det är dumt att det regnar på vintern. En bra sak som hände i veckan var att jag träffade Greta! Henne var det ju jättelänge sen jag träffade, så det var verkligen på tiden. Hon talade om att hon varit hemma hos mattes föräldrar och letat efter mig, men det visste jag ju redan om eftersom jag sett bilderna. Jag sa åt henne att hon får komma och hälsa på någon gång när jag är där så kan jag visa henne runt i mattes föräldrars hus.

Igår på första promenaden fick vi promenera i regn igen, och det var verkligen inte så roligt, men jag traskade på ändå. Nu när snön är borta så finns det ju inte några roliga snöhögar att undersöka, så jag fick ägna mig åt att undersöka högar med grus, lera och småsten. Det är inte riktigt lika roligt som snö, men nästan. Sen skällde jag på en collie också, och det var också roligt. Matte säger att jag inte ska bry mig om ifall vi möter hundar som verkar stöddiga, men jag har lite svårt att låta bli ibland. Det ska inte gå runt stöddiga hundar på mina gator!

Ifall ni undrar vart jag är på den här bilden så kan jag tala om att jag är inte med på bilden alls. Det är bara för att visa hur lerigt det är på en del ställen, och att här gick matte och jag när det var snö. Då såg man inte leran. Nu tyckte inte matte det var någon bra idé att gå rätt över här, trots att jag fått upp ett spännande spår, så vi gick ner och gick på den asfalterade gångvägen istället. När jag tänker efter så var det nog bra av matte att inte låta mig följa spåret, jag kom på att om jag gått i all den där leran hade jag nog blivit väldigt smutsig - enligt matte - och det vet man ju vad som händer om man blir väldigt smutsig...

.

Hem

Text och bilder Copyright Yvonne Eriksson 2001-2008