<<< Föregående månad Nästa månad >>>

9 september 2004
Så konstigt det kan bli

Oj! Nu har det gått flera veckor sen jag skrev här senast. Får skylla på att allt är totalt upp och ner nu! Matte och jag har ju inte gått till något jobb på ett år eller så, och det har jag tyckt varit jättebra! Nu är det så att matte är tvingad att vara med på något konstigt efter att ha gått hemma, och kan ni tänka er?! Stället dit matte tvingas får inte jag följa med till!!! Visst är väl det konstigt? Jag som är uppvuxen med matte på kontor, och så får jag inte följa med henne dit hon måste gå nu? Kan inte vara något roligt ställe det inte ifall ni frågar mig!

Så allt detta innebär för det första att matte och jag måste gå upp jättetidigt om mornarna, och det gillar varken hon eller jag. Precis när vi sover som bäst börjar den hemska klockradion föra oväsen och matte snubblar sig ur sängen. Första morgonen det hände trodde jag hon blivit helt galen faktiskt. Jag trodde hon skulle komma tillbaka och lägga sig igen, så jag låg kvar under sängen, men så hörde jag att hon klädde på sig så då var jag ju tvungen att kravla mig fram och kika på henne. Matte fick ett skrattanfall och sa att hon önskat att hon haft kameran i högsta hugg för att fånga min förvånade och undrande min.

Matte ger mig min mat - som jag ätit som en lydig pojke ända fram till igår morse för nu har jag tröttnat på dessa tidiga mornar - och så går vi en promenad. Sen när vi kommer in fixar matte iordning sig och dricker kaffe. Efter det blir det jätteroligt för då tar matte bilnycklarna och jag äääälskar att åka bil så jag rusar efter någon skojig pipleksak som jag far runt med och sen bär ner till bilen.(Kanske skrivit det förut att jag tycker det är viktigt att mina leksaker får följa med på bilturer.)

Bilturen tar oss antingen till mattes föräldrar eller hem till min kompis Rusty där matte släpper av mig innan hon sticker iväg igen. Det går alltså ingen nöd på mig om dagarna, jag behöver inte vara själv - vilket jag skulle vägra vara - och jag är hemma hos såna jag känner. En bra sak för matte är i alla fall att både mattes föräldrar och Rusty bor i samma område så det enda matte behöver komma ihåg är vilket hus hon ska släppa av mig vid! Min matte är normalt sett lite förvirrad, och det blir ju inte bättre av att hon inte är riktigt vaken!

De första mornarna var jag ju tvungen att pipa och gnälla lite, men nu har jag faktiskt slutat med det och funnit mig i min situation. Fast det är lite jobbigt om dagarna eftersom de jag är hos inte beter sig likadant som matte, och jag måste ju hålla koll på allt! Matte vet jag ju hur hon är om dagarna, så henne behöver jag inte bry mig om så mycket. De här bilturerna förresten har nästan drivit matte till vansinne säger hon. Det har nämligen varit vägarbeten överallt, och såna tycker matte inte om. Speciellt inte när trafiken stannar helt för att det är någon stor maskin som står ivägen. Att matte dessutom alltid är lite sent ute gör visst inte saken bättre....

På eftermiddagarna kommer matte igen och hämtar mig, och jag har alltid mycket att berätta för henne då! Brukar se till att hon tar upp mig och så pussar jag ihjäl hennes öron samtidigt som jag pratar och berättar vad som hänt under dagen. När vi kommer hem brukar jag snabbt försvinna in under skåpet vid datorn och lägga mig och vila tills matte ger mig mat och så går vi på en promenad tillsammans. På kvällarna är jag jättetrött och ligger helst och lurar i soffan med matte när hon ser på TV.

Förra veckan var extra jobbig förresten, eftersom på måndagskvällen tvingade hon mig ner i badkaret och badade mig, och dagen därpå blev det ännu värre. Istället för att köra hem när hon hämtade mig åkte hon iväg till Lillemor som trimmade mig. Suck! Jag tycker ju inte speciellt mycket om det här med trmning, och jag var ju dessutom trött!! Men, men, nu är det gjort för den här gången och jag hoppas det döjer månader innan matte tvingar dit mig igen.

19 augusti 2004
Stort mysterium

Det är något skumt som varit på gång under senaste veckan... Matte och jag har åkt iväg med bilen varje dag, och hem till mattes systers hus, och det är ju inget konstigt med det eftersom vi brukar åka dit och hälsa på. Det stora mysteriet är att ingen har varit hemma när vi kommit dit!! Matte har parkerat på gården, istället för på gatan som hon brukar, och så har vi gått in i huset utan att knacka på dörren. Matte har låst upp dörren och klampat in och jag har sprungit in för att säga hej och så har det varit tomt! Jag har letat överallt, men inte kunnat hitta vare sig Camilla, Stefan eller lille Martin!? Kan ju säga att jag till och med har letat under alla bord, och det enda jag hittat där var några smulor.

Vi har till och med tagit promenader i området där de bor, och jag trodde att matte kanske gick och letade efter sin syster med familj, för ibland är de ju ute och går de också trots att de inte har hund, men det verkar inte som om matte varit orolig över att inte ha hittat dem. Jag tycker det hela är väldigt märkligt, eftersom matte faktiskt tittat i brevlådan hos dem också, men t o m jag kan ju se att de inte skulle få plats där! Förhoppningsvis kanske de är hemma nästa gång vi åker dit, annars tror jag det är bäst matte säger åt sina föräldrar att Camilla, Stefan och Martin är försvunna.

Förra helgen var matte och jag iväg med mattes föräldrar till ett ställe som heter Sundbyholm. Det var roligt att åka i deras bil dit, och när vi kom dit så promenerade vi runt och jag såg en hel del spännande saker. Det fanns lite folk att titta på, andra hundar och så hittade jag en korv också men den tog matte ifrån mig. Vi gick runt där ett tag och matte och hennes föräldrar gick runt och tittade ut över vattnet mest hela tiden medans jag koncentrerade mig på att leta efter mer korv. Sen kom det en konstig båt farande över vattnet, och det var visst den matte och hennes föräldrar tänkt titta på. Inte ett dugg spännande ifall ni frågar mig, men som vanligt får man väl ursäkta dem med att de är konstiga människor... Matte tog en massa bilder som hon lagt upp på sin hemsida ifall ni vill se den tråkiga båten. Tyvärr tog inte matte något kort på korven jag hittade. Människorna fikade innan vi åkte därifrån, men ni ska ju inte tro att jag fick något förutom vatten som matte släpat med sig hemifrån. Tycker gott jag kunnat få något gott jag också, för på utflykter ska man få äta goda saker!

7 augusti 2004
Massor av godis!

Idag har jag haft tur! Först så när matte skulle äta glass så fick jag också lite i min skål! Hon sa att det var vaniljglass, men jag är inte säker eftersom jag inte fick så mycket...Det hade varit lättare att avgöra om jag fått mer, men jag får väl vara glad att jag fick något alls! Det lilla jag fick var i alla fall kallt och gott, och precis vad en varm hund behövde.

Sen så skulle matte stoppa kläder i tvättmaskinen, och när hon tog ett par byxor från stolen i sovrummet för att tvättas råkade hon vända dem fel, så allt godis som hon hade i fickorna ramlade ut över golvet! Eftersom jag var med och kollade vad hon höll på med kastade jag mig fram och började tugga levergodisar för glatta livet!! Jag hann äta upp nästan alla innan matte ens fattat vad som hänt, men så är jag ju en mästare på att äta godis också;0) Har kollat noga runt stolen och även under sängen och jag tror att alla godisbitar är uppätna, förutom de som matte plockade upp förstås.

Nu måste jag gå och lägga mig på något svalt ställe ett tag, för jag blev alldeles trött av att skriva här.

6 augusti 2004
Flämt!

Hej och hå vad varmt det är nu, men man blir ju inte blöt när man promenerar i alla fall. Inte för att jag tycker speciellt mycket om att gå promenader när det är jättevarmt heller ska väl erkännas.

Igår låg jag och flämtade inne i lägenheten och matte satt på balkongen och läste, men så beslöt hon att vi skulle åka till hennes föräldrar så jag kunde ligga ute på deras gräsmatta istället. Det var skojigt att komma dit, och jag kollade in fiskarna i den lilla dammen också. Det var fler besökare där, nämligen lilla Martin som inte fick vara på sitt dagis eftersom han varit lite sjuk. Han verkade glad att se mig, och så fick jag godisar av honom också! Matte och hennes pappa började sparka fotboll med Martin, och jag var domare. Det var lite svårt att hålla reda på vem som vann, för jag tror att Martin hade sina egna regler, och eftersom han var minst av spelarna bestämde jag att det var han som var vinnaren när matchen var slut.

Idag på mattes och min första varma promenad så smög jag på några fåglar. Det är alltid roligt att låtsas att man inte ser dem och sniffa på t ex grässtrån på marken, och så när fåglarna känner sig trygga springer man emot dem och skäller!! De blir alltid jätterädda och det tycker jag är jätteroligt! De vill ju ändå inte hälsa på mig, så då kan jag ju lika gärna skrämma dem! Gick och spanade ifall jag skulle se en liten kompis jag brukar träffa ibland. Hon heter Carisma och är fortfarande valp fast nu är hon större än mig. Hon är en Rhodesian Ridgeback och jag tycker hon är jättetrevlig. Vi brukar hälsa på varandra när vi möts, och jag vet var hon bor så när vi går förbi där brukar jag kolla ifall jag ser henne. Men idag var hon inte hemma tror jag. Får se om jag kanske ser henne senare...

.

Hem

Text och bilder Copyright Yvonne Eriksson 2001-2005