<<< Föregående månad Nästa månad >>>
10 januari 2009
Nytt år
Nu har det nya året - som man inte märkte när det kom - hållit på i flera dagar, och nu är allt som vanligt igen. Matte var ju ledig sen före jul och fortsatte att vara ledig några dagar på det här nya året, men nu har hon jobbat tre dagar innan helgen, så nu har jag börjat se efter hennes föräldrar igen.
Fast kanske ska jag berätta lite om nyårsafton. Nedanför ser ni i alla fall en bild på mig som matte tog när hon och jag var ute på eftermiddagen. Här har jag precis hört en raket som smällde, och såna tycker jag ju inte om, men som ni kan se så står jag fortfarande på benen. Tidigare år har jag lagt mig platt så fort jag hört en smäll, så som ni kan se så har nog den där skivan med ljud från raketer och skott varit till lite hjälp för både mig och matte. Jag blir fortfarande tveksam när jag hör smällar på avstånd, men efter att ha stått och lyssnat ett tag och kommit fram till att smällandet var långt bort brukar jag fortsätta gå. Matte var så glad när vi kom hem från den här promenaden, för det blev en ganska så lång promenad för mig, och matte kände att hon inte skulle behöva oroa sig så mycket för att jag skulle spricka av kissnödighet senare på kvällen. Vi träffade förresten på mattes föräldrar i slutet av promenaden, de var också ute och gick så sista biten gick vi tillsammans med dem. Jag försökte skynda på alla för det hade börjat smälla lite mer, och sen var jag hungrig också, men matte sa åt mig att ta det lugnt.
Strax efter att matte och jag kom in så fick jag min mat, och sen började matte greja ute i köket. Hennes föräldrar skulle bli bjudna på mat här på kvällen och det är ju lite mer avancerat att bjuda människor på mat, de nöjer sig ju inte med torrfoder har jag förstått. Alltså övervakade jag mattes bestyr i köket och kollade så att allt gick rätt till. Till slut så stod det något i ugnen, och matte sa att vi skulle gå ut en liten sväng eftersom det var den tid vi brukar gå ut efter min mat. Den promenaden blev kort kan man väl säga. Det var människor - eller puckon som matte kallade dem - som börjat smälla mer raketer, och nu var de närmare också så jag hade verkligen ingen lust att gå. Med tveksamma steg följde jag motvilligt med matte runt kvarteret, men längre än så tänkte jag verkligen inte gå. Matte var nöjd med att jag i alla fall lyft på benet ett par gånger och kände sig inte så orolig för resten av kvällen. Hon vet ju att jag kan hålla mig om jag bestämmer att jag tycker det är nödvändigt. Tidigare nyårsaftnar har jag ju knappt gått utanför dörren, speciellt inte kvällstid, utan då har jag envist hållit mig och matte har svurit ve och förbannelse över alla smällande raketer som smällt i tid och otid.
När jag är inomhus så
blir jag bara arg och skäller när jag hör smällar,
i alla fall om det smälls så det hörs jättebra
inne hos oss. Då betyder nämligen det att de som för
oväsen är väldigt nära, och då måste
jag ju säga åt dem att låta bli att föra
oväsen. Matte tycker jag kan låta bli att skälla, och
eftersom hon visste att det skulle bli smällar utomhus så
hade hon förberett med saker att distrahera mig med, förutom
då att hon hade ganska hög volym på stereon och
tv:n. Det matte förberett var att hon stoppat godisar i mina
två godisutdelare som är en kub man och en boll. Båda
är såna där som man ska putta runt och så
trillar det ut godis. Andra saker att distrahera mig med var tomma
toalettrullar som matte petat in godis i. Det kan ju ta ett tag att
komma åt godis i såna, och håller jag på med
det så glömmer jag liksom bort att skälla.
Ovanför ser ni mig pillra ut godis ur en toalettrulle.
Ett tag var det ett väldigt
smällande, och det var visst något som hette tolvslaget.
Sen ett tag efter det gick mattes föräldrar hem, men matte
och jag stannade uppe ett tag till. Ganska länge till faktiskt.
Det visade sig att matte väntade ut raketfolket, och sen gick vi
ut och gick runt kvarteret igen. När klockan var strax efter 2
på natten så gick vi äntligen och la oss, och
eftersom jag gjort "bägge delarna" på vår
tur runt kvarteret så behövde vi inte gå upp
jättetidigt dagen efter utan kunde sova
Så här firade jag förresten att det blivit ett nytt år:
Ett par dagar senare så fick jag mig en riktig överraskning när vi kom ut! Det hade kommit snö!!!! Sen jul har det bara varit tjock frost och ingen riktig snö, men den här dagen när vi kom ut så var det alldeles vitt överallt, och det kom fortfarande ner snö!! Jag var tvungen att ställa mig och bara titta...
När jag konstaterat att det verkligen var snö så såg jag till att matte och jag gick en jättelång promenad för att kolla att det låg snö i hela stan. Större delen av tiden gick jag med nosen i backen och kollade så att marken fanns kvar under snön. Det gjorde den.
Ibland fick matte hjälpa mig få bort små isbollar som fastnat mellan tårna på mig, det blir så svårt att gå med såna!
Ett par dagar senare ändå så var det jättekallt när matte och jag gick ut på första promenaden! Matte hade tagit på sig massor av kläder, och så sa hon åt mig att vi nog inte skulle gå så väldigt långt. Men jag tyckte ju det var roligt att gå promenad eftersom det var snö kvar, så jag traskade på. Fast mot slutet blev det faktiskt lite väl kallt. Det blev såna isbollar mellan tårna, och matte fick hjälpa mig flera gånger, till slut så tyckte jag det var väldigt jobbigt och klättrade upp i mattes famn. Hon fick alltså bära mig, och jag satt och skakade i hennes famn, men så sa hon att jag var tvungen att gå själv för hon orkade inte bära mig hela vägen hem. Så höll vi på så där ett tag, och matte försökte skynda på och tänka ut den snabbaste vägen hem. Till slut kom vi i alla fall hem, och då hade jag isbollar mellan tårna och matte hade ryggskott. Det hade huggit till i ryggen på henne sista gången hon släppte ner mig innan vi kom hem. Väl inne så gjorde matte iordning med en filt i soffhörnet åt mig, och där låg jag inbäddad och värmde upp mig ungefär resten av förmiddagen. Matte satt bredvid och åt frukost och tittade på tv.
Sen på eftermiddagen när vi skulle gå ut igen hade matte kommit på att jag ju faktiskt har ett täcke, så då satte hon på mig det och sa åt mig att vi inte skulle gå så himla långt och att jag skulle tänka på att inte kasta mig på rygg och göra snöänglar, för jag kom väl ihåg vad som hände förra gången jag gjorde det med täcket på mig?
Jag hade glömt bort vad som hände när man gjorde änglar med täcket på sig. På bilden ovanför har matte nästan just hjälpt mig på med täcket igen. Det var så att jag utan att tänka mig för kastade mig omkull på en gräsmatta full med snö och började göra änglar. Det tog inte lång tid innan jag blivit påmind om vad som händer när jag gör änglar med täcket på. Jag förvandlas till en varmkorv! I alla fall säger matte det, det är nämligen så att täcket är lite stort, och kastar jag mig ner för att göra änglar så blir det mest att jag snurrar runt i täcket, och till slut så åker frambenen in och fastnar i täcket och så kommer jag inte loss själv. Hemskt besvärligt, och ni skulle sett när matte skulle försöka hjälpa mig! Hennes vantar fastnade hela tiden i kardborrbandet på täcket, och jag var sur eftersom jag satt fast, men till slut så kom jag loss och då fick jag skutta runt utan täcke ett tag. Men sen satte matte på mig det igen eftersom hon tyckte det var fånigt att gå och bära täcket resten av promenaden. Inte för att vi var ute så länge, men ändå.
Dagen därpå var det fortfarande lika kallt, så då fick jag ha täcket på mig igen, och då kom jag ihåg att inte göra änglar. Vi gick en riktigt lång promenad fast kanske inte riktigt lika lång som den vi gått dagen innan då matte fått bära mig. Den här promenaden gick jag själv hela vägen, och matte behövde bara hjälpa mig ett par gånger då jag fått isbollar mellan tårna.
Nu har den roliga snön nästan smält bort igen, och speciellt kallt är det inte heller så jag går mina promenader utan täcke igen. Jag såg efter mattes föräldrar tre dagar innan det blev helg, och igår var matte och jag lediga för det var ju lördag. Det började som en riktigt bra dag, matte och jag gick en lång promenad och jag hittade en massa intressanta spår att följa. Det dåliga med promenaden var att det var väldigt blött så när vi kom in var jag väldigt blöt om benen och magen. Sen började matte plocka undan och ha sig, och så öppnade hon dörren till skåpet där dammsugaren står! Då tyckte jag det verkade som det roliga tagit slut, så jag sprang snabbt in och la mig under sängen. Sen låg jag där ett tag, men det hände ingenting trots att jag hört att matte tagit ut dammsugaren. Till slut kravlade jag mig fram från mitt gömställe, och då såg jag att matte höll på att göra sig iordning! Vi skulle göra något jätteroligt kom jag fram till! Och visst hade jag rätt! Vi gick till bilen och körde iväg med den!!! Vilken lycka! Visserligen fick jag sitta och vakta bilen på två ställen när matte gick in på ett par ställen. När hon kom tillbaka till bilen vid det andra stället vi åkt till hade hon en stor kartong med sig, och det såg verkligen jättespännande ut. Hon ställde den i framsätet och sen åkte vi hem. Väl hemma i garaget så blev det jätteroligt igen, då träffade vi nämligen mattes pappa! Mattes föräldrar bor ju i samma hus som vi, så de har också bilen i det där stora garaget, och just när matte och jag skulle gå upp till oss kom alltså mattes pappa hem någonstans ifrån. Vi pratade ett tag med honom, men så sa jag till att matte och jag skulle skynda oss upp till oss, jag var nyfiken på vad som fanns i kartongen!
Jag kan ju säga att innehållet i kartongen inte var ett dugg roligt. Det var en ny dammsugare. Anledningen till att det inte hänt något trots att jag sett matte öppna till dammsugarskåpet och hört att hon tog fram dammsugaren var att den gått sönder. Den hade inte gett ett ljud ifrån sig, och tydligen tycker människor det är viktigt att ha en dammsugare så därför hade hon åkt iväg för att köpa en ny. Suck! Kan ju säga att jag tycker lika illa om den nya dammsugaren som jag gjorde om den gamla, de låter lika illa bägge två!
.
Text och bilder Copyright Yvonne Eriksson 2001-2009
